Nya-bullen.jpg

Startsidan   Innehållssidan   Uppdateringar   Sikås  

Vårdträdet på Slaktarbacken

 

Ett vårdträd är ett träd med speciell anknytning till händelser och liknande under årens lopp, även med familjära traditioner.

 

Viss avverkning kommer att ske på slaktarbacken, men enligt uppgift från skogsansvarig på berört skogsbolag 

kommer trädet att räddas.

Har någon minnen från detta träd, är jag tacksam för alla upplysningar och information.

 

Även om ni vet om andra träd eller varför inte någon annan speciell plats där saker har hänt,

så är ni välkomna att berätta om vad ni vet eller har upplevt. "Kanske en spökhistoria......?" 

 

40 vårdträdet

Vårdträdet efter avverkningen (5 maj 2010).....Nu ser man trädet från vägen

 

01 2010-03-26

Vårdträdet på Slaktarbacken (26/3 2010).

 

05 2010-04-11    Inte lätt att klättra upp på en "kamel".....

 

04 2010-04-11

En medelålders yngling leker...... (11/4 2010)

 

 

                            

 Ett inlägg från Morgan Jonsson.

 

 "Jag bodde inackorderad hos slaktar Edvin och hans mamma Sigga under 

 mitt första skolår 1947. Edvins mamma Sigga var min farmors syster. De 

 flyttade från Kakuåsen i början av 1940-talet.

 Jag minns "vårdträdet" väl, det var förstås mindre på den tiden. Mina

 jämnåriga Sören Lundin, Sanfrid Lindberg och Kjell Forsberg (en son till

 en järnvägsanställd) var ofta på backen där trädet står och lekte.

 Blev man godissugen kunde man gå till bagare Brännström och köpa 1-öres

 kola. Slaktar Edvin hade slakteriaffär och sålde korv och annat kött."

 

 Tack Morgan för ditt bidrag till historien om detta vårdträd.

           

  

 Ett inlägg av Marie Ihalagamage (född Jonsson).

 

 "Jag (Marie) och min syster (Susanne) bodde i slaktarstället mellan 1970 och

 1990, och vi har växt upp med detta träd. Det var skogen som var platsen för

 all lek. Leken blev till slut koncentrerad kring detta träd. Oftast var det en

 kamel, men ibland också en häst. I början när vi var väldigt små var det

 häftigt att stå och titta upp på detta underliga träd, och när vi till slut var så

 stora så vi kunde klättra upp - var lyckan total. På samma sätt blev trädet en

 tröst om man var ledsen - det var dit man gick för att gråta av sig lite. I dag

 när jag åker hem och visar mina barn vart jag växt upp, så är det just det

 trädet jag visar. Är det inte förunderligt att det som är annorlunda och

 sticker ut kan vara så spännande. Vad trevligt om trädet får vara kvar. Jag

 kan tänka mig att det är många med mig som har berättelser om det."

 

 Tack till Marie för ditt bidrag.  

 

 

 

 Ett inlägg av Vanja.

 

 Angående trädet så har jag några minnen sen jag var liten och ofta var

 hos min bästa vän och kusin, Susanne, som bodde på"slaktarstället" då.

 Vi lekte ofta i skogen där och trädet använde vi ibland som "bostad" och

 inredde med diverse saker.

 Ibland var trädet en häst som vi red långt bort på.... 

 Ibland gav trädet ett lugn. där vi kunde sitta tillsammans och prata.

 En gång vid en vildare lek, blev jag fastbunden, precis där under kröken på

 trädet och fick sitta fast där ett tag.

 Kul att ett träd kan ge minnen!

 

 Tack Vanja för ditt bidrag